Jag drömde att jag helt plötsligt skulle ut på ett fotojobb klockan tre på natten. All min utrustning var utspridd, precis som den är nu. Så självklart hade jag glömt hälften när jag kom fram till skolan. Jag fick vända, flera timmars körning skulle jag klara på en minut. Sen var allt frid och fröjd, barnen satt där så söta. Då var det helt plötsligt en hel jävla vägg i vägen för kameran, synksladden var alldeles för kort vilket var rätt logiskt för blixtarna hade jag visst ställt typ en kilometer bort.

Jag fick visst ett litet smakprov på höstens ångest.